PRODUKTER
Vid tiden kring Sekelskiftet 1900 var köken inte helt lika de kök vi har idag. De välbärgade hade stora arbetskök med personal där de boende sällan satte sin fot, och i de mindre bemedlade hemmen bestod köken av det nödvändiga; en vedspis för både uppvärmning och matlagning, öppna hyllor och krokar för verktyg och redskap, och kanske ett fristående förvaringsskåp för porslin. Ofta även en kökssoffa då köket också var någons eller någras sovrum.
I de stora arbetsköken i stadens våningar och landsortens familjevillor sprang husor, jungfrur och kökspojkar. Kolen till spisen samt andra varor levererades till köksingången och det var sällan någon gick ut och handlade ett halvfabrikat eller en tv-middag i kartong. Som benämningen arbetskök antyder var detta främst en arbetsplats och grytor och verktyg fanns nära till hands på öppna hyllor eller krokar. Specerierna förvarades i platsbyggda pärlspontsklädda skafferier. Porslin, glas och terriner förvarades i stället för i köket i serveringsgångens vackra skåp och lådor.
Idag använder vi köket på ett helt annat sätt än vid sekelskiftet. I köket ska vi umgås, laga mat och baka cupcakes, och det skall vara praktiskt nog utan att vara någons ständiga arbetsplats. Därför är en bra anpassning i ett sekelskifteshus att man lyfter in den typiska serveringsgångens estetik i köket, och bygger ett kök med kökssnickerier upp till tak med sekelskiftets tidstypiska profiler, luckor med profilerade fyllningar, friser, ornamenterade konsoler och tunga marmorbänkskivor. Sekelskiftets stilar Nationalromantik och Jugend var rikt dekorerade och detta avspeglade sig i köken.
Utvecklingen gick som brukligt framåt och fram mot 1910- och 1920-talet började köken planeras mer praktiskt för egnahem och stadslägenheter. Behovsundersökningar gjordes och standardiseringar togs fram. 1920-talsklassicism brukar stilen kallas som växte fram redan på 1910-talet, och den innebar stramare linjer och mindre ornamentering. Luckor och lådor fick släta fyllningar och enklare profiler i spegelluckorna. Mer förvaring bakom skåpsluckor och bättre planerade ytor gjorde köken mer lättarbetade.
Huruvida folk verkligen var förskräckligt korta förr, eller de mest hade en dålig arbetsställning vet vi inte säkert, men vad som däremot är säkert är att sekelskiftets och 1920-talets bänkhöjder är på tok för låga för att vara bekväma idag. Renoverar du ett gammalt originalkök gör du bäst i att låta höja bänkarna. Bygger du nytt i orignalstil byggs skåpen i modern bänkhöjd.
Köken kaklades i vitt med minimal fog i tegelförband. Antingen bara på murstocken ovanför vedspisen, eller så kläddes väggen med praktiskt avtorkbart kakel. Kring sekelskiftet användes både halvformat (halftile) och kvadratiskt kakel, för att mer och mer övergå till det kvadratiska kaklet (field tile). Både på väggar och i tak var det vanligt med pärlspontspanel, och alla snickerier målades med linoljefärg. De mest påkostade inredningarna var ådringsmålade för att efterlikna ädla träslag eller sten, en ädel konst utförd av skickliga dekorationsmålare.
Byggfabriken bygger måttbyggda kök i originalstil och originalkvalitet om dem kan du läsa mer här.