Sandgjutning

Gjutflaska och modell. Vid sandgjutning tillverkas gjutformen i en så kallad gjutflaska, vilken består av två metallramar som ska fyllas med gjutsand och sedan kopplas samman till en färdig gjutform. Men först ska gjutmodellen ge ett avtryck i gjutsanden.

Formtillverkning. Den undre delen av flaskan placeras på ett jämnt underlag tillsammans med gjutmodellen vänd med delningsytan nedåt. Därefter fyller man flaskan med gjutsand och packar sanden hårt så att den fyller ut ordentligt mot modellen. Sedan vänder man flaskhalvan och lägger på flaskans andra hälft och därefter modellens andra hälft och fyller på nytt med gjutsand.

Ingöt och urtagning av modell. Nästa steg är att öppna upp en kanal genom sanden ner till gjutformen som ska leda den smälta metallen in till håligheten i formen. Kanalen kallas för ingöt. Sedan är det dags att plocka bort modellen ur flaskan. Man delar flaskan och plockar försiktigt bort modellen som nu har lämnat ett avtryck, ett negativ, som utgör formen av den produkt som ska gjutas. Därefter lägger man samman flaskdelarna igen, fäster ihop dem ordentligt och placerar en tyngd på flaskan så att gjutsanden inte ska resa sig vid gjutningen. Formen är nu färdig för gjutning.

Gjutning. Den smälta metallen kallas för smälta och måste uppnå rätt temperatur för att den ska flyta ut på bästa sätt i formen. Smältan hälls ner i formen genom ingötet så att den fyller upp ligheterna i formen. När gjutningen är klar får formen svalna långsamt innan man delar den och plockar ur den gjutna delen som alltså är en kopia av modellen.

Bearbetning. Den gjutna delen i vårt exempel består av fem blivande tryckesböjar. Böjarna separeras i gjutkanalerna så att varje böj har en del av gjutkanalen kvar för att kunna användas som anhåll i svarven. I svarven rensar man ytorna och svarvar fram den färdiga formen på de släta ytorna. Därefter monterar man fast ett lättringsverktyg i svarven som trycker ut pärlranden medan böjen roterar långsamt. Nästa steg är att borra ett hål i änden av böjen där trägreppet ska sitta fast. Hålet gängas med en gängtapp så att man kan sätta fast en gängad stång på vilken det sitter en trähylsa och svarvad ändknopp av mässing när handtaget är färdigt. I böjens andra ände borras först ett hål och därefter trycks ett fyrkantigt hål ut för handtagets roddarpinne. Roddarpinnen är den del som går genom dörren och låset och som håller samman det färdiga handtaget. Det borras och gängas även ett hål i sidan av böjen för en stoppskruv som ska låsa fast roddarpinnen i. handtaget. Den sista delen av gjutkanalen som har tjänstgjort som anhåll sågas bort, därefter slipas och poleras tryckesböjen för hand.

Ytbehandling. Om handtaget ska vara förnicklat måste metallen först rengöras från fetter och beläggningar i ett syrabad. När det är färdigt för förnickling sänks det ner i en jonlösning med nickel, sedan ansluts metallföremålet till en strömkälla varpå nickeljonen dras till metallen och bildar en tunn yta av nickel på metallen.

Montering. Till sist är det dags att förse böjen med ett svarvat trägrepp, en svarvad ändknopp av mässing, en gjuten och svarvad rosett av mässing samt en roddarpinne av stål för att det ska bli ett färdigt pärlrandstrycke. Sen behöver man förstås en nyckelskylt och några skruvar för att det ska bli komplett. Och gärna en dörr.

Trycke Pärlrand komplett med rosett. Sandgjutet och handpolerat förnicklat mässingshandtag i  klassisk sekelskiftesmodell med sexkantig hals och pärlrand, vanligt förekommande från sent 1800-tal fram till 1920-talet. Sitt namn har den fått den från den dekorativa profileringen på tryckesböjen precis invid rosetten. Förlaga: Låsfabriks E A Naesman & Co Nr 107. Lämplig till innerdörrar.

Producerad av och för Byggfabriken.