Tryckdimmer vit med glasring

De första strömbrytarna med glas som skydd kom på 1920-talet och var en del av modernismens nya funktionella formspråk. Strömbrytare med glasplatta syns i Bauhausbuch Nr.3 – Ein Versuchshaus des Bauhaus in Weimar, (Adolf Mayer, 1924). I Sverige var strömbrytare av glasplatta vanligt i våra städer från 1920-talet till 1940-talet i bostäder med funktionalistisk prägel.

Strömbrytare, dimmer och uttag går att sätta samman i olika kombinationer. Om du inte vill ha en separat monterad enhet väljer du någon av de kombinationsramar som finns och sätter samman de enheter du önskar. Tänk på att varje enhet kräver en egen apparatdosa i väggen. Alla Byggfabrikens strömbrytare och uttag passar i standard apparatdosor. Strömbrytarnas insatser är tillverkade av keramisk porslin. Flera strömbrytare och/eller eluttag kan monteras i rad genom att kombinera slut- eller mittring. Glasringen fungerar med alla insatser i bakelit och duroplast.

Tapetsera och måla

Vill du tapetsera görs detta efter montering av strömbrytare och uttag för att tapeten ska synas under glasskivan. Till glasringen kommer det med en kartongring som du kan måla eller tapetsera om du inte monterar strömbrytaren i samband med tapetseringen/målningen.

Bakelit! Det var namnet som Leo Hendrik Baekenland gav materialet när han uppfann och tog patent på det omkring år 1907. Få material har så stark anknytning till en stilepok som detta. Från 1920-tal till 40-tal var det materialet nummer ett för att tillverka detaljer för el och andra nymodigheter. Det är ett hårt och samtidigt formbart material som även har den goda egenskapen att inte brinna, inte ens smälta i hög värme. Dessa egenskaper gjorde bakeliten till ett optimalt material för allt vad elektricitet och värme hette.
Bakelit kan med tiden mista en del av sin glans, torka ut, och bli matt och grå. Om du t.ex. tittar på klassiska funkisbestick med bakelithandtag, speciellt om de har diskats i maskin, kan de vara alldeles matta och så småningom börja spricka. Boten för detta bekymmer stavas Fulgentin och gör att den allra torraste och matta bakelitdetalj får tillbaka sin lyster.

Bakelitens lite mindre kända kusin är duroplasten. Eftersom bakelit inte går att tillverka i vitt kom duroplasten som en god ersättare. Duroplast är i likhet med bakelit en härdplast med skillnaden att  duroplasten armeras med fiber, inte sällan bomullsfiber för extra styrka. Duroplasten är nära besläktad med bakelit, den kallas därför ibland för vit bakelit. Den delar många av bakelitens goda egenskaper men har en yngre historia som tar sin början i efterkrigstidens Östtyskland. Den är stark och hård och utöver att användas för elkomponenter under funkisens senare del, har den även använts för att bygga karossen till den östtyska folkbilen Trabant.

Observera vid montering

Bakelit är ett hårt material med den utmaningen att det är skört för slag och kan knäckas lätt när du skruvar i det. Se exempelvis till att din elektriker inte använder skruvdragare vid montering av uttag och undviker den där sista knycken för att vrida till mittskruven. När ni använder uttagen gäller samma princip som för alla utanpåliggande uttag, håll emot i uttaget när du drar ut stickkontakten. Använd en fil för att göra hål i dosan för kabeln. Bräck inte med tång, då får du lätt med dig en större skärva än du hade tänkt dig.